Lyckan aldrig fattas kan, blott vi hålla av varann…

Mitt på helgen mellan jobb, djur/barn/familjeskötsel, trädgårdsfej och loppisförberedelser så tvingade jag mig ut på en fridfull långpromenad pga tillfällig mental instabilitet och bristningsgräns men hur det nu än var så blev den ju inte särskilt fridfull eftersom den var inpressad mellan alla måsten…
En kan dock inte få allt och det var iallafall banne mig en sjusärdeles sommareftermiddag för solen lyste som om den aldrig hade gjort annat. Så vitaminer, ljus och värme fick täcka upp för peace of minden just denna stund och det var fint nog det var det faktiskt.

Det är också himla fint att loppis-säsongen smugit igång så smått här på ön. Det innebär att en kan gå på tur och fynda samtidigt om en bor i lilla Tofta som jag gör så låt oss kika vad som hamnade under armen på promenaden…

Alltså jag letar fortfarande efter den här statyn på alla loppisar jag besöker, men har inte hittat den ändå. Säg till om ni gör okej? Däremot så fann jag en gammal sprucken tavla och den fick följa med hem såklart. Jag vet inte riktigt, men jag sammankopplar den så starkt med min mormor och om jag inte minns fel så hade hon
en sån porslinsstaty nånstans i hemmet som hon ofta pratade om och kanske till och med hittade på en saga om eller så.
Om jag blundar så kan jag fortfarande höra henne säga ”kan du inte tala” med sin sorgsnaste sagoröst.

Och den här lilla bonaden hade jag sett i veckan när jag passerade, och förstått att den borde hänga över vår säng men nu blev det inte riktigt så
eftersom det gröna skar sig mot vår tapet fy attans sån otur…
men jag hittar en annan plats såklart,
det gör en ju alltid för vackra ting med tursamma energier i.

Och om jag inte hade jobbat just den här helgen hade jag kunnat fynda ännu mer eftersom det var auktion vid Smågårde
och där kan en finna finigheter det vill jag lova.

Öppet i helgen igen, så gå in på deras hemsida och kika för tusan.
Sen kan du fika på Tofta Strandbageri medan du funderar på budgivning.
Fint som smör om du frågar mig.