ibland jobbar jag på en hotell och konferensanläggning på Gotland.
vi hyr även ut stugor, lägenheter och rum.
Idag ringde Bengan, en man på ett äldreboende nere på Sudret.

Han hade bestämt sig nu,
Han var trött på skiten.

Han skulle flytta och undrade om vi hade nån stuga att hyra ut, ja som lite mer permanent.
åtminstone några år framöver.
Han hade egentligen bara ett krav
och det var att det skulle vara plogat på vintern
rullator-fan fastnade ju i vart tredje steg
och en fick skaka om den så förbannat för att sedan göra om det igen efter nästa tre steg.
och nästa och nästa.
en kommer fanimig aldrig fram på det viset.

Det räcker nu sa han,
Det är ju ett jävla fängelse en bor i, och inte fan har jag gjort en fluga förnär i mitt liv
orättvist är vad det är..
ett rum och fyra väggar.
vitt vitt vitt
han i mitten.
dagarna i ända.
Om det fanns en vettig människa att prata med ändå, men de är ju så in i helvetes gamla allihop,
ja en del är bortåt nittio år kan du tro, de varken hör eller ser

god dag yxskaft kan en säga
det kan en verkligen.

Nehej, jag får väl leta vidare då, om ni inte kan tänka er att hyra ut permanent ändå,
jag gör inte mycket väsen av mig ska du veta…

nejnej, det kan ju inte du rå för. trevlig var du i alla fall,
så här trevligt har en ju inte haft det på många år.

 

 

 

Om en tänker sig att Gotland är paradiset på jorden så finns det ändå alltid minst en creme de la creme, top of the top och prick över ett i,
ni fattar var jag vill komma.
Jag har varit där nu. På pricken över iet.
I fredags morse packade vi helt sonika ihop en stor bit släkt och tog båten till Stora Karlsö för ett dygn tillsammans.
Det kan gunga en del på den lilla halvtimmen som det tar att fara över, men just exakt då var vinden så snäll och solen så mjuk, vattnet helt klart och båten gled fram som på smör i solsken kan ni tro.
Jag har varit där en gång för längesen och det var vacker då men vackrare nu och tystnaden är så påtaglig fastän alla öns fåglar tjoar och har sig som om det vore fredag hela veckan.
Det är så vackert.
Så stilla. och så mycket natur.
Där borta bodde vi, i fyrmästarens bostad och i fyrbiträdets bostad.
Såklart hade jag ju siktat på Fyhuset, för vem vill inte ruskas om av lite historia, spöken och tjocka stenväggar, men tyvärr var vi för många för att få plats.
En vacker dag, en vacker dag…
Nåväl, dag ett blåste kalla vindar bort solens värme men dag två stod luften stilla och vi med den.
Att vakna upp med böljande gardiner och havet precis utanför
Förstå att en legat blickstill hela natten utan att ha rört sig en millimeter på grund av djup sömn och havsluft.
Utvilad heter det, och jaja lite stel på grund av gammal men ändå så härligt mjuk innanför bröstbenen.
vi går väl runt ön några gånger tänkte jag dagen innan men det gjorde vi inte riktigt.
en måste stanna så ofta, och bara glo
det tar tid vill jag understryka.
glad familj med tioårig son och yxa kallar vi den här bilden.
fint att lillasyster utlovar peace, som för att jämna till
och husbonden gör långnäsa bara för att han kan.
och när en är sju år och får ett dygn med sina jämnåriga kusiner som en älskar att leka med,
och ändå hellre sitter med mamman på en klippa och i tystnad ser solen försvinna ner i Östersjön
och dessutom säger dagen efter att det var det bästa med hela resan.

vi skapade livsviktiga minnen där.
livslånga.
nåt av det finaste en kan göra.

,

Mitt på helgen mellan jobb, djur/barn/familjeskötsel, trädgårdsfej och loppisförberedelser så tvingade jag mig ut på en fridfull långpromenad pga tillfällig mental instabilitet och bristningsgräns men hur det nu än var så blev den ju inte särskilt fridfull eftersom den var inpressad mellan alla måsten…
En kan dock inte få allt och det var iallafall banne mig en sjusärdeles sommareftermiddag för solen lyste som om den aldrig hade gjort annat. Så vitaminer, ljus och värme fick täcka upp för peace of minden just denna stund och det var fint nog det var det faktiskt.

Det är också himla fint att loppis-säsongen smugit igång så smått här på ön. Det innebär att en kan gå på tur och fynda samtidigt om en bor i lilla Tofta som jag gör så låt oss kika vad som hamnade under armen på promenaden…

Alltså jag letar fortfarande efter den här statyn på alla loppisar jag besöker, men har inte hittat den ändå. Säg till om ni gör okej? Däremot så fann jag en gammal sprucken tavla och den fick följa med hem såklart. Jag vet inte riktigt, men jag sammankopplar den så starkt med min mormor och om jag inte minns fel så hade hon
en sån porslinsstaty nånstans i hemmet som hon ofta pratade om och kanske till och med hittade på en saga om eller så.
Om jag blundar så kan jag fortfarande höra henne säga ”kan du inte tala” med sin sorgsnaste sagoröst.

Och den här lilla bonaden hade jag sett i veckan när jag passerade, och förstått att den borde hänga över vår säng men nu blev det inte riktigt så
eftersom det gröna skar sig mot vår tapet fy attans sån otur…
men jag hittar en annan plats såklart,
det gör en ju alltid för vackra ting med tursamma energier i.

Och om jag inte hade jobbat just den här helgen hade jag kunnat fynda ännu mer eftersom det var auktion vid Smågårde
och där kan en finna finigheter det vill jag lova.

Öppet i helgen igen, så gå in på deras hemsida och kika för tusan.
Sen kan du fika på Tofta Strandbageri medan du funderar på budgivning.
Fint som smör om du frågar mig.

 

Idag är det Torsdag även på den här ön och jag har kickat igång dagen med en overnight-oat och en kortare promenad längs havet med sammetskorvarna.
Funderade länge på om jag skulle lämna er i tron att jag var en sån där härligt hälsosam och trendig person, men låt oss nöjas med vetskapen om att jag försöker vara snäll mot min kropp och att trendighetens ok aldrig någonsin burits av mig, ok?
Det räcker gott.
Solen skiner och sommarkänslorna har börjat bråkas med vårfeelingen märker jag, har ni känt samma?
Jag vill slänga mig i havet och det är iochförsig inget konstigt alls men rätt dumt att göra det om en är på väg till jobbet och inte har ombyte med sig.
För övrigt så skulle jag hemskt gärna äga en liten portabel bastu att ta med, för jag älskar ju att kallbada om jag får värma mig ordentligt före och efter.
Vet ni nån som säljer eller bygger så hojta till!

Hörrni tack oxå och hej alla ni som varit här i veckan, så himla glad blev jag av det!
Det är lite stappligt och osäkert här pga nytt forum och då är det så himlens fint att få en liten vink. Tack <3

Ok, Torsdagen var det, och den är alltid lite extra fin för då jobbar jag eftermiddag på en djurklinik på ön och ni kan ju bara tänka er hur det kan vara.
Ibland är det ju så himlens sorgligt så en bara vill öppna en fall-lucka och försvinna men nästan varje dag så kommer det nån liten kattunge eller hundvalp som ska få en spruta eller besiktas och om det är nån gång det är svårt att förhålla sig så är det då…
Vi kan väl bara vara överens om att det är alldeles orimligt att vara professionell nära en djurunge.

Det är oxå himla fint att vägen till jobbet löper längs kusten, och vareviga gång jag åker där så tänker jag att Herregud, vi bor här nu.
Det här är lika mycket vårt som någon annans.
Vi har tillträde och det är bara att stanna till och veva ner rutan en stund, låta havsdoften slå emot dig och höra vågskvalpet i öronen.
Det händer något med en då
och det som händer

är alltigenom bra.
Trevlig Torsdag alla!

 

Vi behöver prata om det där med sticklingar, och mitt plötsliga intresse över att få blommor och blad att föröka sig/växa/leva. Det har fullkomligt exploderat i någon slags besatthet, och jag plockar och pillar, pysslar och gnolar, kikar på rötterna och funderar på vilken tid som egentligen är rätt att plantera dem, och om de ska klara sig…för gör de inte det, så blir jag ledsen. På riktigt. Då ska det sörjas och ha sig, och det är ju inte rätt mot de andra sticklingarna som inte har någon annan att vända sig till…

Men vad är det här? Vad har hänt?

Är det bara för att vi flyttat till landet? Plus att de dära Mandelmannarna rörde runt på TV och vem fick inte feeling av det?
Det här kanske är min början till ett liv som självförsörjande, att driva fram hundra pelargoner?
jag vill ju gärna tro det, men undrar verkligen om det är hela sanningen…

Är det av ekonomiska själ, det känns ju onekligen rätt tillfredsställande när jag får äta kakan OCH ha den kvar och hur ofta sker det i livet?
Dessutom växer det ut en ny så då kan jag äta den en gång till, och ännu en gång Mums mums säger Girigheten.
Nu äter jag ju inte mina sticklingar. Men ni förstår…
Handlar det här om att jag fyllt fyrtio? Har Tant Berg flyttat in bakom pannbenet?
Ska det inhandlas stödstrumpor och börja lösas korsord nu också? Hur ska jag då hinna med mina sticklingar!!!

Åh gud!!! Handlar det om att jag/vi inte ska ha fler barn? Är sticklingarna substitut för bebisar, hur sjukt är inte det isåfall…
eller, kanske mer sjukt smidigt?
Tysta lugna sticklingar, som bara vill ha vatten (obs svinbilligt ju) och inte bajsar eller skriker.
Inte heller hålls de med kräks, snor eller andra små överraskningar.
Sover gott om natten, och plötslig sticklingsdöd har en ju aldrig hört talas om!
Ja, vad vet jag men det låter ju rätt soft när en ser det så…

Men nej. Du kan aldrig snosa en stickling i nacken eller få den att kikna av skratt genom att prosa den på magen,
där spricker det helt klart om inte förr.

Men är jag uttråkad här på ön?
Har jag för få hobbies i och med träningen, ridningen, keramiken,loppisen, handarbetet…

Handarbetet.

Det är Tant Berg va?
En snål Tant Berg dessutom, är det det allt handlar om?

Nej, vi säger att det är för att det är så himla snyggt bara…
Det är det ju.
Vackert och hemtrevligt, det ser ju vem som helst!

Vi säger så.

Det har liksom bara blivit så att jag allt som oftast är ledig på tisdagar, och för en egentidsknarkande person som jag så är det som en påse guld rakt i knät varje tisdag.  Det trixiga i det hela är ju att bestämma sig för vad som är viktigast för en vill ju göra helst tusen saker på sin lediga dag.

Alltid vill jag kombinera mkt sömn med kondition, blogga och baka, och ibland ska jag renovera verandan samtidigt som jag ligger på soffan och läser en bok.  Som familjemedlem och ledig en vanlig vardag så förväntas det ju att en tar tag i tvätt, städ och andra tråkigheter dessutom och här kan det ju bli en smärre krock (och chock)som ni förstår.

idag blev det helt enkelt en långpromenad med hundarna och jag hann avverka två poddar på sju kilometer, och just det tycker jag är en viktig livsinvestering, plus att motionen av både mig och hundarna bestämt borde räknas in i väsentliga hushållssysslor. Fika och vila i gräset får väl eventuellt ses som nöje men det varade endast 30 minuter så låt gå eller hur? 

Älskar alla knasigt spikraka vägar på Gotland och undrar då och då över dom och hur det kommer sig, för inte är det väl såhär överallt? I Sörmland är vägarna krokiga iallafall det vet jag med säkerhet.

Nu väntar en lång dusch som jag lägger under kategori städning, och sedan ska barnen hämtas och brottas ner i en frisörstol då de närmast liknar små levande penntroll nuförtiden. Om brottningsmatchen går bra (dvs jag vinner) så ska de få tröstpris efteråt i form av premiärfika på glassmagasinet som nyss öppnat för säsongen.
det är ju som ni säkert förstår endast för deras skull. Som dom har längtat.
#barnensförst #godmoder #offrarsig

Vad skulle du ha gjort om du haft en ledig Tisdag?

✨

Valborgs härligheter, alltså om jag var bagare så skulle jag absolut uppfinna en liten småkaka till det namnet,
och kanske med vinbär eller lingon…men det får bli i ett helt annat liv för nu hålls jag ju inte alls med såna godsaker.
Helgen har iallafall inneburit skurande, snickrande, tänkande och en sju himlens massa bestyr på gården och inför loppisen som drar igång förhoppningsvis på Kristi Himmelsfärd om det blir som det är tänkt, som det sällan blir…
Barnen har haft fullt hus och det har rullats kladdiga chokladbollar och byggts kojor till höger och vänster…
men mitt på dagen har jag avbrutit allt för att krypa ner under ett tjockt duntäcke med två hundar och fönstret vidöppet för ett ögonblick
som varade ibland en hel timme.
Om jag blev rik och fick bestämma skulle middagsluren bli lag, det är ett som är säkert.

och likaså dagliga strandpromenader med eller utan åska i luften

På söndagskvällen så tog vi oss ner till Gnisvärds vackra hamn för lite skönsång och valborgseld.
Solnedgången i horisonten kan en få på köpet  om en nu har bestämt sig för att fira här i krokarna.

 Jaja, vinden också såklart men om en står tätt tätt intill varann så tänker en inte på det alls fören brasan tänds och faktiskt blåser iväg en aning.
Då kan det hända att en å annan höjer på ögonbrynen och ojar sig lite, medan de vana Gnisvärdsborna står tryggt kvar i vilande position.
De vet att elden är placerad långt ut på en liten udde av en orsak och har varit med förr som en säger.

Tofta Manskör fick lite fin pyroteknik som effekt när de sjöng ljuva stämmor om morgonrodnad, silverbäckar och purpurvågor.
Fint som smör om du frågar mig.

Och den där värmen från en sprakande lite platt brasa mot en rosa horisont som fick avsluta kvällen på allra vackraste sätt.
NI kan ju bara tänka er att toppa det med en Valborgs härlighet till kvällsteet….

Glad Valborg på er alla,
och high five för våren, rosenhäckar och purpurvågor.